Less is more...

Rubriken på det här inlägget har ju blivit ett begrepp - Less is more - men vad betyder det i praktiken?

Häng med, jag har alla svaren ;-)

Begreppet myntades först av den tyske arkitekten Ludwig Mies van der Rohe och handlade då om att framhäva arkitekturen kopplad till minimalism - men är idag associerad till allt från hårvårdsprodukter till musikalbum :-)

Jag tänkte dock ta upp aspekten av att ha lite - vilket ger mycket!

När jag hör uttrycket tänker jag ofta på att ha rätt så lite saker och används ibland för att försöka få en "samlare" att göra sig av med "allt som är bra att ha"! Men är det egentligen så bra då? Ja sett ur några perspektiv så är det faktiskt det!

Tänk dig att du kommer in i en butik (eller ett rum) där det finns så mycket saker att det är svårt att se vad som finns där egentligen. Dina ögon går till det du är intresserad av, men har man inte lagt alla saker "på rätt plats" så missar du dessa p.g.a. att du inte ser skogen för alla träden. Kommer du å andra sidan in i en butik (eller rum) där det är ganska lite saker så kan du snabbt överblicka allt som finns där och hitta det du är ute efter (om de har det vill säga).

Redan här ser man en fördel av Less is more - men det finns fler fördelar med detta.

För 40 år sedan började jag skriva egen musik tillsammans med brorsan. Vi hade en elorgel, en elgitarr och en stråkmaskin. Vi hade ingen bas - och vi hade bara en enda effektbox, en högbrusande efterklangsenhet (simulerar det rumseko som man kan höra i en tunnel t.ex.). Det gjorde ju att vi fick improvisera. Kunde vi skapa musik? Oh ja! Vi skrev jättemycket musik :-)

Idag har jag tusentals instrument - jag har slutat räkna dem så många är de! Vad blir konsekvensen? Svårt att välja! Ju mer jag har desto svårare blir det. Visst finns det fördelar med att ha mycket, särskilt om du ska ha ett mycket speciellt ljud - men till 95% är det en belastning med att ha så mycket valfrihet, så i det fallet är Less is more att föredra (särskilt med tanke på hur lite musik som jag komponerar idag)!

Så när man har lite så krävs det mer kreativitet - vilket är kanon för kreativitetsprocessen som helhet! När man har mycket så tröttnar man till slut på att leta efter det där speciella och det blir att man använder samma hela tiden. Det påverkar möjligheten till förnyelse och glädjen av att finna just det där uttrycket man är ute efter - för det kan lika gärna handla om att måla en tavla som att skriva musik, eller att välja en ny väg till en speciell destination eller välja något nytt fikaställe framför det gamla vanliga.

Men sen är det också upplevelsen - i ett rum fullt av saker så ser man ju inte riktigt något utstickande, men är det däremot lite mer åt det sparsmakade så framträder sakerna på ett helt annat sätt. Det gäller även utomhus - i en trädgård med ett hav av blommor, särskilt om det är ganska likartade sådana, så fångas blicken av den där ensamma blomman som sticker upp mitt i havet (t.ex. en tistel). Samma om man har en stor gräsmatta och mitt på den står ett s.k. vårdträd - t.ex. en ek som planterades där när huset byggdes - då framträder eken klart och tydligt jämfört med om det var fullt med träd och lite gräsmatta. Det här är ju hur man vill ha det, det är det som avgör!

Lyssnar jag på musik, samma sak där - är det fullt av instrument så blir det en "ljudmatta" av det hela (ända tills den där fina ensamma spröda oboen får ta täten i en liten strof). Går jag däremot och lyssnar på en barockkonsert - en bas och en harpa som enda instrument - så framträder instrumenten på ett helt annat sätt.

Allt handlar om vilken effekt man vill få!

Men så har vi det klassiska också, det här med färre sparade saker, och det upptäckte jag idag på dagens vandring i skogen. På min dagliga promenad ser jag massor av vackra saker - blommor av alla de slag, skira björkar på våren, mängder av fjärilar i olika storlekar och färger och underbar fågelsång.

Det är många som alltid har telefonen med sig, för att både vara nåbar och ha möjlighet att föreviga dessa underbara intryck i form av bilder. En hel del plockar också små buketter av blommor för att ställa på köksbordet, för att njuta av deras skönhet några extra dagar. Själv gör jag varken det ena eller det andra - för mig räcker det med att njuta av upplevelsen när jag har den! När jag ser dess skönhet så höjer det min frekvens till en högre och mer kärleksfull vibration och jag kommer hem mer lycklig än när jag gick ut.

Jag tror att det är det man syftar på när man säger att lyckan finns i det enkla! Mer pengar gör mig inte lyckligare, bara tillfälligtvis - sen kommer en ny strävan efter mer och mer... Att stanna upp och betrakta tillfället när två citronfjärilar dansar med varandra i luften blir magi - skulle jag snabbt försöka få fram kameran och fånga detta skådespel skulle jag förmodligen förstöra hela intrycket!

Less is more har onekligen sina fördelar! Jag märker det när jag blir äldre att det är mindre och enklare saker som gör mig lycklig - mångfalden är bra, men att ständigt behöva hamna i en valsituation tar bort mycket av glädjen och inspirationen.

Har jag glömt något? Har du en annan syn på detta? Kommentera gärna!