Nuet är perfekt!

I förra veckans blogg skrev jag om lycka - det kändes verkligen rätt att skriva om det i och med att det är ett underbart tillstånd som inte innehar något krav alls!

Den här veckan tänkte jag fortsätta och gå ännu djupare - in i det som kallas för nuet. En definition av nuet är att det är här som allt sker - ingenting sker i det förflutna eller i framtiden, för när det väl sker och vi blir medvetna om det som sker så är det precis... NU!

Till exempel den här texten läste du inte när jag skrev den, utan du läste den precis nu - och när den här texten publiceras så är det långt efter att jag skrev den. Enda sättet för dig att kunna läsa den här texten precis när jag skrev den är om du stod bakom mig och läste på skärmen när jag skrev den!

Eller när jag väntar på tåget som ska ta mig från Köping till någon annan stad så är det först när tåget kommit in på Köpings station och öppnat dörrarna när jag faktiskt kliver på tåget som ska föra mig vidare - inte tidigare eller senare, trots att det har varit på väg ett tag...

Men vad är det som är så speciellt med nuet då så att det är värt ett blogginlägg? I det här sammanhanget som jag skriver om det så är det för att det är ännnu bättre än det jag skrev om förra veckan - lyckan! Hur kan det vara bättre än lycka? Lyckan är som molnen på himlen - den kommer och går. Ibland är det fullständigt tjockt med moln på himlen och med det vill jag symbolisera med att lyckan, tillfälligt, är skymd av alla hinder - precis som solen är skymd av molnen.

När solen går i moln och kanske regnet kommer och jag blir dyngblöt för att jag är allra längst bort på min dagliga promenad, som varar mellan 1½ och 2 timmar. 45 minuter minst är det kvar innan jag kommer hem och kan byta kläder och värma mig! Då är det lätt att tappa lyckokänslan...

Egot vill klaga på att jag valt helt fel tillfälle att gå ut - och därmed öka min mentala smärta så att jag ska lida ordentligt! Hur kunde jag välja ett sånt dåligt tillfälle att gå ut - utan regnkläder och paraply och välja en sån lång promenad just idag? Smärtkroppen vaknar och njuter - den livnär sig enbart på min olycka och ju mer olycklig jag känner mig desto mer näring får den :-)

Det är nu som NUET kommer in - närvaron av medvetenhet. Jag tränar på att utveckla min andlighet och därför har jag stundtals upplevelser av riktig sann närvaro i nuet. Vid dessa tillfällen kan jag släppa egots grepp om mig och uppleva något som går långt bortom den tillfälliga lyckan - jag bara stannar upp och skrattar åt det dråpliga i att jag har valt just den här tiden för min promenad och att jag trodde jag skulle slippa regnet och därför inte behövde varken regnkläder eller paraply.

När jag skrattar åt situationen befriar jag mig från olycka, smärtkroppens tillväxt och egots grepp om mig - jag bara accepterar situationen som den är och fortsätter vandra hemåt. Okej, jag blir blöt och det är inte den skönaste känslan jag har känt i mitt liv - men jag vet att när jag kommer hem kan jag ta en värmande dusch och få på mig torra och varma kläder. Sen kokar jag mig en kopp kaffe, min favorit Irish cream, och sätter mig i soffan och kopplar av - så ser livet ut för mig lite senare (fast fortfarande sker det då i nuet)!

______________________

Förra veckan skrev jag om lyckan som den optimala följeslagaren till ett rikt och glädjefullt liv, där allt jag skapar blir en del av det där underbara livet vi alla längtar efter. Men i jämförelse med att leva i nuet är det en mild fläkt jämfört med den sanna njutningen som kommer av någonting mycket större än att få allt vi önskar oss!

Att vara närvarande i nuet är att hitta sitt sanna jag - ingenting av allt det underbara som finns på denna jord är lika njutningsfullt som att vara den man egentligen är! Vi kan likna detta tillstånd vid den klarblå himlen ovanför molnen, den vi ser en vacker dag när solen skiner på en molnfri himmel - det är mer representativt för närvaro i nuet, för det varaktiga och eviga!

När jag hamnar i det tillståndet av fullständig närvaro i nuet så önskar jag inget mer - det tillståndet är så fullständigt att allt annat känns helt överflödigt. Paradoxalt nog så hjälper det mig att få ett liv i sus och dus - för när jag känner att jag inte behöver ha något, varken den perfekta relationen eller guld och gröna skogar, så finns inget som håller mig fast i att jag måste uppnå något för att vara lycklig! Jag är redan fullständigt nöjd när jag är närvarande i nuet och då är allt skapande av yttre stimuli bara en kul lek som jag roar mig med... :-)

Men hur ofta är man i nuet då? Det är naturligtvis helt individuellt men jag själv får glimtar av det nästan varje dag - tillräckligt mycket för att jag ska kunna känna skillnad på när jag är i nuet och när jag inte är det (med andra ord är det väldigt lite). Men det är som Mäster Eckhart Tolle skulle säga tillräckligt för att jag ska kunna utveckla den här färdigheten redan i detta liv (jag sa inte hur mycket!), vilket innebär att jag har chans att stanna upp och observera en situation och kunna välja hur jag vill möta den (istället för att bara reagera utan att tänka).

NUET - det är det som är det enda verkliga, allt annat är illusioner!

Vad är lycka för mig - och för dig?

Jag läser och jag läser böcker dagarna i ända och ett av de områden jag är speciellt förtjust i just nu är det som handlar om att manifestera - för det finns en otalig mängd böcker som har skrivits om detta lockande område och alla är precis lika övertygande!

Men den jag håller på och läser nu tar upp ett nytt tema som jag inte har läst om i de andra och det är ett väldigt relevant tema som går att prata om även för "vanliga människor" som inte tror på den s.k. "attraktionslagen". Temat är just vad vi associerar med lycka!

Vad då lycka kanske en del tänker? Är inte attraktionslagen just det som ska göra oss lyckligare? Mera pengar, ett jobb som man trivs med, relationer med fantastiska människor och en kropp som tål att visas (och beundras) på Beach 2020! Ja det kanske är så vi tänker oss att vi ska bli lyckliga... men är det egentligen det?

"Den amerikanska drömmen" är att så tidigt som möjligt göra sig ekonomiskt oberoende så att man kan gå i pension och bara njuta av resten av livet - enligt en del amerikanska böcker jag läst. Så kanske det har sett ut för en del svenskar också... Men nu när många av oss har varit tvungna att arbeta hemifrån på grund av coronakrisen så undrar jag hur många av dessa som egentligen skulle ha njutit av att vara hemma permanent (utan att arbeta)? Till och med jag som har en massa olika intressen som jag kan hålla på med och som dessutom inte är rädd för att gå ut tycker att det är tråkigt att vara så här instängd!

Så igår (lördag) tog jag mig en tur med bilen till Nora för att byta miljö och besöka ett café och ta en fika där. Det är en timmes bilfärd enkel väg ungefär. Jag kom fram och hittade till slut Kafé Strandstugan dit jag hade en bild av att jag ville besöka. Jag blev stående där och tittade på en gård som var helt folktom. Stängt tänkte jag - men såg en skylt där som sade att de öppnade för säsongen den 16 maj! Jag tänkte, det måste ju vara idag?! Halv sex var klockan och så fick jag se att de hade öppet till halv sju :-)

Jag beställde nånting som jag tror hette "kafferep" - och fick kaffe med ovispad vispgrädde (som jag frågade om de hade) och tre sorters bakverk. Jag installerade mig i stugan där kaminen hade värmt upp den och bara njöt... :-)

Det skulle jag vilja kalla Lycka! Pengar i all ära, visst är det roligt att ha pengar men det köper inte lycka! Visst, jag betalade för både resan och fikat - men det hade jag gjort även om det hade varit mina sista slantar jag spenderade. För det var inte för att jag hade en massa pengar att sätta sprätt på som jag tog bilen på denna resa utan det var ju lyckan efter att få komma ut och göra något annat!

Tillbaka till vad lycka är, eller inte är...

Vi sätter så mycket tillit till att lycka är allt materialistiskt - pengar, hus, bil, prylar, shopping, rätt jobb osv. Även hälsa och utseende, relationer och vänner är viktigt för oss och det är det som avgör hur lyckliga vi är, eller är det så?

Inom kvantfysiken (och speciellt området Epigenetik) pratar man om att vi kan leva mycket längre än vi gör - flera hundra år kan man bli säger de!!! Ja, det är inte en saga ur bibeln (t.ex. Noah som lär ha blivit 900 år gammal), utan det är vetenskap! Tänk att ha en sådan hälsa att man kan leva i flera hundra år! Men skulle vi vilja?

Så hälsa och pengar är inte allt - inte heller att äga den mest fantastiska bilen eller ha det mest fantastiska jobbet! Lycka är mer värt tycker jag - det förutsätter att man har det man vill ha och att man är långvarigt lycklig med det (oavsett om man har mycket eller litet av vad som helst)!

Så avslutningsvis tänker jag att man gör en reflektion över vad det är man egentligen vill ha. Är det mer pengar eller ett bättre jobb, drömhuset eller den perfekta relationen, en kropp som man kan visa upp på stranden eller att komma dit med en bil som väcker avund i alla andra?

Jag tror inte något av allt det där materiella eller detaljerna är det som är viktigt - och det säger författaren till boken jag nämnde också - utan det är, när vi önskar oss något så ska det vara mer generellt och inbegripa lycka för att det ska bli riktigt värdefullt.

Utan lycka är pengar och hälsa eller något annat av det som jag räknat upp nästan inget värt! Vad gäller för dig?

Om folk bara visste...

Vi lägger ner otroligt mycket tid på att läsa tidningar, titta på tv, kolla nyheterna, lära oss en massa fakta (både i skolan och när vi blir vuxna)!

Hur mycket kan vi egentligen? Allt det vi har lärt oss - är det sant och har vi fått den rätta vinklingen på alla de frågor som intresserar oss (eller borde intressera oss)?

Det här är jätteviktiga frågor som var och en av oss borde ställa till oss själva!

Hur vet vi egentligen vad som är sant och vad som är propaganda - kan vi lita på att de så kallade vetenskapliga slutsatserna faktiskt är pålitliga och det vi behöver känna till?

Jag kommer skriva ner några saker här som säkert inte följer det vi en gång fick lära oss. Det gör jag inte för att säga att de sakerna är rätt och därmed skapa nån slags krigföring mellan olika ståndpunkter. Jag skriver dem för att du som läsare kanske får en aha-upplevelse och börja tänka efter - och blir den stor så kanske du också kommer börja söka efter fakta själv! Jag vill egentligen bara väcka det ifrågasättande sinnet!

______________________________________

• Hur många celler har vi i vår kropp på ett ungefär?

50 biljarder celler - det är 50 000 miljarder celler! Varje cell är som en egen individ, med behov som måste tillfredsställas hela tiden för att den ska kunna utföra sin uppgift! Cellerna samarbetar - för om inte cellerna skulle samarbete skulle obalans uppstå och då blir kroppen sjuk! Jämför det med 10 miljarder människor på den här planeten och hur mycket krigföring som finns mellan mänsklighetens "celler (vi människor)"! Hur kommer det sig att cellerna i kroppen fungerar så bra? Det beror på att de samarbetar!
Fundering: Vad fick vi lära oss om mänskligheten (och även djurlivet) i skolan? Jo att allt handlar om konkurrens - den som är starkast överlever! Om jag säger att det vi fick lära oss är fel, att allt egentligen handlar om samarbete, vad tänker du då?

• Vad är skillnaden mellan det medvetna och det undermedvetna sinnet?

Vid 35 års ålder sysselsätts det undermedvetna sinnet till 95% av all tid vi är vakna - endast 5% av tiden används till det medvetna sinnet. När jag sätter mig bakom ratten i bilen och kör iväg så går det på rutin - det undermedvetna har allt färdigprogrammerat hur jag ska köra bilen och 5% behövs enbart för att hantera sånt som inte går att förprogrammera (t.ex. att en person kliver ut på gatan mitt framför bilen utan att se sig för).
Det undermedvetna är allt det som vi har programmerat in och som vi nu låter hantera det mesta i vårt liv. När jag tänker använder jag mina 5% av det medvetna sinnet - för det mesta av det jag tänker är repetition av sånt jag redan tänkt tidigare och då behövs knappt 5% för nytänkande! I ett tidigare blogginlägg pratade jag om hur jag tänkte utanför boxen på UGL-kursen - det var ett typiskt exempel på nytänkande! Man kan likna det undermedvetna vid en gammal klassisk kassettbandspelare/videospelare - dags för bilkörning=ladda program för detta; dags för föreläsning inför människor=ladda program för att tala, att röra mig på scenen, att veta vad jag ska tala om. 5% medvetenhet krävs för att se lyssnarnas respons på det jag säger - eller att komma på någon vinkling av det jag säger som gör det lättare för lyssnarna att ta till sig mitt budskap!
Fundering: Hur kommer det sig att så mycket av det vi gör är inlärt beteende och hur gör man för att bryta ett visst inlärt beteende?

• The Matrix - science fiction eller dokumentär?

Har du sett första filmen i serien The Matrix (utkom 1999)? Där fick huvudpersonen valet att ta ett blått eller ett rött piller. Valde han det blåa så kunde han fortsätta leva i omedvetenhet om hur allt styrdes - valde han det röda så blev han medveten! Naturligtvis valde han det röda, annars hade det inte blivit en sån populär, men svårbegriplig, dokumentär! Ja, jag skrev dokumentär - för det är faktiskt så det fungerar!

Vi är programmerade från den stund vårt första hjärtslag slår i mammas mage och om vi inte gör något åt det så är det så för resten av livet. Redan i mammas mage börjar vi anpassa oss till det liv som väntar utanför den skyddade zonen. Vi uppfattar, genom den "information" som vi får till oss genom alla kemiska processer som sker i moderns kropp under graviditeten, världen så som modern uppfattar den. När vi sen föds så har vi ju ingen kunskap om vad som är rätt eller fel, utan det enda vi kan förlita oss på är att göra som omgivningen gör - det klassiska att man ser i sina barn det man själv gör utan att vi tänker på det!

Man kan säga att fram till 6-7-årsåldern så är vi som en filmkamera som registrerar allt som sker och vi lagrar de filmerna i vår hårddisk direkt - utan att filtrera eller redigera! De blir programmen som jag pratade om i förra punkten. Det är först när man slutar att bete sig som ett dataprogram som man tar det röda pillret - vilket sker när vi blir djupt förälskade, för då är det precis som om allt det gamla som vi klagar på plötsligt försvinner (för en tid i varje fall)!

Fundering: Hur kommer det sig att våra lagrade program plötsligt blir som raderade när vi blir djupt förälskade, vad är det som är unikt i det tillståndet - och kan vi dra nytta av det på något sätt?

• Stress - bra eller dåligt?

Man brukar prata om bra och dålig stress - den bra stressen gör att vi presterar på topp i viktiga situationer och dålig stress är när vi tappar förmågan att kunna hantera det vi håller på med.

Men jag skulle vilja lyfta fram stress ur perspektivet det som gör att vi blir sjuka, för där saknas det kunskap hos många tycker jag mig se...

När vi bodde på savannen för tusentals år sedan var stress nödvändigt för överlevnaden - då kunde vi inte släntra iväg om ett lejon jagade en, i varje fall inte om vi ville överleva. Idag fungerar stressen på samma sätt - skillnaden är dock att då var stressen kortvarig, vilket den inte är idag! Det här får betydelse för hälsan - för när vi hade undkommit att bli byte för ett rovdjur kunde vi återhämta oss, men det är inte lika enkelt idag när stressen inte handlar om ett vilddjur som försöker hinna ikapp oss.

Det finns två tillstånd i kroppen som är viktiga för vår överlevnad - stressen som tar oss bort från en (ofta yttre) fara samt hanteringen av kroppens alla tillväxtprocesser. När vi inte är stressade ser kroppen till att hantera alla inre tillstånd som hotar kroppen - t.ex. alla miljontals celler som dör varje dag, obalanser i form av bakterier, virus och andra sjukdomar. Men bägge dessa tillstånd kan inte fungera samtidigt - antingen är vi jagade av ett lejon på savannen, och då går allt blod till armar och ben för att försöka fly faran, eller också tar kroppen hand om cellförnyelse, bekämpande av bakterier och virus m.m.

Fundering: Om stressen är mer eller mindre konstant vad händer då med kroppen? Speciellt får vi tänka på detta i dessa otrygga tider som präglar människorna just nu över hela vår jord.

__________________________________

Det här är bara några få saker som jag har tagit upp och som jag tycker är värdefull kunskap - det finns ju så otroligt mycket mer som vi egentligen borde kunna och dra nytta av, men sån kunskap är inte så enkel att få tag i.

Jag har haft turen att hitta olika kanaler som förmedlar den här typen av kunskap, med riktiga vetenskapsmän som förstår vad det handlar om och som förmedlar det på ett så enkelt sätt så att även en enkel själ som jag förstår! Tyvärr är det oftast på engelska men det har inte varit något problem för mig, men för vissa är det svårt att lyssna på engelska/amerikanska talare utan text. Nu kommer det lite serier och kurser som översätts till svenska - men de får man hitta på internet, för på de vanliga tv-kanalerna går de inte.

Innehållet för frågeställningarna ovan har jag hämtat från forskaren Bruce Liptons otroligt bra serie Inner Evolution som går på den alldeles fantastiska kanalen www.GAIA.com - väl värt en månatlig investering på cirka 120 kr, om jag ska jämföra den med Netflix. Gaia är ungefär som Netflix - med fokus på upplysning istället för underhållning!

Det här blev ett jättelångt inlägg - men jag hoppas att det har väckt lite tankar och kanske till och med ett intresse för att söka efter mer! Hör i så fall av dig så berättar jag var man kan hitta fantastiska program om hur man förändrar sitt liv, skapar bättre hälsa och kunskap om hur vår värld egentligen kan fungera optimalt. En bra start är att börja fundera - och vill man veta mer så är www.Gaia.com en fantastisk början för att hitta informationen!

Din och min historia - men vem är man under ytan?

Du är inte din historia! Jag är inte min historia! Men vem är vi under ytan?

Jag tittade just på ett klipp av Eckhart Tolle där han pratade om just detta och då insåg jag att vi är så vana vid att berätta vilka vi är utifrån vad vi gör eller har gjort - så jag skulle kunna säga att jag är bloggare, musiker, arbetsmiljörådgivare, tekniker, sångare, skivproducent, trädgårdsarbetare, kvantfysiker, "dataexpert", bokmal, ljudtekniker, frisinnad tänkare, funderare... och listan kan göras hur lång som helst!

Men inget av det där är jag - det är bara sånt som jag gör eller har gjort i mitt liv. Det tillhör min historia, den som jag kan berätta om för människor som träffar mig för första gången och som aldrig har hört talas om mig tidigare! Men ändå använder vi oss av detta när vi ska beskriva oss själva - precis som om det är allt det vi har gjort som definierar oss...

Finns det ett problem här? Ja det finns det - om vi identifierar oss med det vi har gjort är det stor risk att vi fastnar i beteenden som upprätthåller denna fasad som andra människor värderar oss efter. Det blir jobbigt i längden - för tänk den dagen vi inte längre presterar vad vi en gång har gjort, då blir vi ett minne av de där gamla prestationerna blott. "Rickard, du vet han som tänkte utanför boxen". "Jaha, han ja. Ja det minns jag - han var speciell" och så skrattar de som var med på UGL-utbildningen. Det är bilden de kanske minns att de hade av mig...

Vill jag för alltid bli ihågkommen som "han som tänkte utanför boxen"? Ja för en som tänker utanför boxen är det ju ganska coolt - de flesta tänker ju inte utanför boxen och då blir jag ju ganska unik! Att vara unik är detsamma som coolt - jag tror till och med Donald Trump tänker så :-)

Men om det är något annat man blir ihågkommen för - t.ex. "Rickard, du vet han som aldrig vågade prata inför klassen på roliga timmen". JAA, han minns jag - vilken intelligensbefriad kille han var! Han kan inte ha blivit något i livet!". Eller ännu värre - "Rickard, vilken Rickard?". "Jag minns ingen Rickard i vår klass - vem var det? Var inte det i grannklassen det fanns någon som hette Richard...?".

Inget av detta definierar oss - jag är inte den där Rickard som andra tänker om mig. Jag är unik och jag förändras ju hela tiden! Så är det med oss alla - vi kan vara ganska förutsägbara visserligen men det vi gör är inte detsamma som det vi är.

Men vem är man då? Ja det är inte lätt att säga, eftersom allt vi säger om en människa definierar oss eller den människan. Så om jag säger "Jag är Rickard" så har jag direkt satt en stämpel på mig som jag måste tvätta bort för att bli helt sann - om jag däremot säger "Jag är..." så finns ingen definition.

Den jag är är jag i varje stund i nuet - inte någon som jag har varit eller kommer att bli. När jag skriver det här är jag en massa saker - jag är bloggare, tänkare, funderare, inspiratör, en som reflekterar, osv. När jag slutar skriva i bloggen är jag någon annan - då kanske jag är musiker, författare, sångare, skapare, inspirerad talare, osv.

Men vad betyder det här då? Ja det betyder att vi när som helst kan skapa ett nytt jag - det gamla jaget dör i samma ögonblick som det nya skapas! Om jag har begränsat mig till att vara offer för mina omständigheter i livet så dör det jaget i samma ögonblick jag förstår att jag kan välja att vara ett annat jag - jag kan vara "den framgångsrika" istället för offret, att jag utnyttjar mina talanger för att ta mig ur offerkoftan jag en gång satte på mig!

Ja det är sant - vi kan skapa ett nytt och bättre jag när vi tar bort alla tankar som begränsar oss! Vi kan skapa mirakel när vi öppnar oss för att vi är skapare av vår verklighet - när jag bestämde mig för att jag också kunde skapa musik, precis som mina idoler gjorde när jag var ung och lyssnade på dem, (det var så det gick till när jag började göra egen musik tillsammans med brorsan) så började en era som har pågått i 40 år nu och definitivt har påverkat den jag är idag! Dessutom kommer jag fortsätta på den banan och vem vet vad det kommer att leda till...?!

Vi är inte vår historia - vi kan när som helst skriva om historian om oss från det ögonblick vi väljer att göra det. Det förflutna har hänt och vi kommer att minnas en del av detta - men i det ögonblick vi bestämmer oss för att göra något annat så är den gamla historian om oss ett minne blott!