Den här veckan tänkte jag fortsätta och gå ännu djupare - in i det som kallas för nuet. En definition av nuet är att det är här som allt sker - ingenting sker i det förflutna eller i framtiden, för när det väl sker och vi blir medvetna om det som sker så är det precis... NU!
Till exempel den här texten läste du inte när jag skrev den, utan du läste den precis nu - och när den här texten publiceras så är det långt efter att jag skrev den. Enda sättet för dig att kunna läsa den här texten precis när jag skrev den är om du stod bakom mig och läste på skärmen när jag skrev den!
Eller när jag väntar på tåget som ska ta mig från Köping till någon annan stad så är det först när tåget kommit in på Köpings station och öppnat dörrarna när jag faktiskt kliver på tåget som ska föra mig vidare - inte tidigare eller senare, trots att det har varit på väg ett tag...
Men vad är det som är så speciellt med nuet då så att det är värt ett blogginlägg? I det här sammanhanget som jag skriver om det så är det för att det är ännnu bättre än det jag skrev om förra veckan - lyckan! Hur kan det vara bättre än lycka? Lyckan är som molnen på himlen - den kommer och går. Ibland är det fullständigt tjockt med moln på himlen och med det vill jag symbolisera med att lyckan, tillfälligt, är skymd av alla hinder - precis som solen är skymd av molnen.
När solen går i moln och kanske regnet kommer och jag blir dyngblöt för att jag är allra längst bort på min dagliga promenad, som varar mellan 1½ och 2 timmar. 45 minuter minst är det kvar innan jag kommer hem och kan byta kläder och värma mig! Då är det lätt att tappa lyckokänslan...
Egot vill klaga på att jag valt helt fel tillfälle att gå ut - och därmed öka min mentala smärta så att jag ska lida ordentligt! Hur kunde jag välja ett sånt dåligt tillfälle att gå ut - utan regnkläder och paraply och välja en sån lång promenad just idag? Smärtkroppen vaknar och njuter - den livnär sig enbart på min olycka och ju mer olycklig jag känner mig desto mer näring får den :-)
Det är nu som NUET kommer in - närvaron av medvetenhet. Jag tränar på att utveckla min andlighet och därför har jag stundtals upplevelser av riktig sann närvaro i nuet. Vid dessa tillfällen kan jag släppa egots grepp om mig och uppleva något som går långt bortom den tillfälliga lyckan - jag bara stannar upp och skrattar åt det dråpliga i att jag har valt just den här tiden för min promenad och att jag trodde jag skulle slippa regnet och därför inte behövde varken regnkläder eller paraply.
När jag skrattar åt situationen befriar jag mig från olycka, smärtkroppens tillväxt och egots grepp om mig - jag bara accepterar situationen som den är och fortsätter vandra hemåt. Okej, jag blir blöt och det är inte den skönaste känslan jag har känt i mitt liv - men jag vet att när jag kommer hem kan jag ta en värmande dusch och få på mig torra och varma kläder. Sen kokar jag mig en kopp kaffe, min favorit Irish cream, och sätter mig i soffan och kopplar av - så ser livet ut för mig lite senare (fast fortfarande sker det då i nuet)!
______________________
Förra veckan skrev jag om lyckan som den optimala följeslagaren till ett rikt och glädjefullt liv, där allt jag skapar blir en del av det där underbara livet vi alla längtar efter. Men i jämförelse med att leva i nuet är det en mild fläkt jämfört med den sanna njutningen som kommer av någonting mycket större än att få allt vi önskar oss!
Att vara närvarande i nuet är att hitta sitt sanna jag - ingenting av allt det underbara som finns på denna jord är lika njutningsfullt som att vara den man egentligen är! Vi kan likna detta tillstånd vid den klarblå himlen ovanför molnen, den vi ser en vacker dag när solen skiner på en molnfri himmel - det är mer representativt för närvaro i nuet, för det varaktiga och eviga!
När jag hamnar i det tillståndet av fullständig närvaro i nuet så önskar jag inget mer - det tillståndet är så fullständigt att allt annat känns helt överflödigt. Paradoxalt nog så hjälper det mig att få ett liv i sus och dus - för när jag känner att jag inte behöver ha något, varken den perfekta relationen eller guld och gröna skogar, så finns inget som håller mig fast i att jag måste uppnå något för att vara lycklig! Jag är redan fullständigt nöjd när jag är närvarande i nuet och då är allt skapande av yttre stimuli bara en kul lek som jag roar mig med... :-)
Men hur ofta är man i nuet då? Det är naturligtvis helt individuellt men jag själv får glimtar av det nästan varje dag - tillräckligt mycket för att jag ska kunna känna skillnad på när jag är i nuet och när jag inte är det (med andra ord är det väldigt lite). Men det är som Mäster Eckhart Tolle skulle säga tillräckligt för att jag ska kunna utveckla den här färdigheten redan i detta liv (jag sa inte hur mycket!), vilket innebär att jag har chans att stanna upp och observera en situation och kunna välja hur jag vill möta den (istället för att bara reagera utan att tänka).
NUET - det är det som är det enda verkliga, allt annat är illusioner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar