Din och min historia - men vem är man under ytan?

Du är inte din historia! Jag är inte min historia! Men vem är vi under ytan?

Jag tittade just på ett klipp av Eckhart Tolle där han pratade om just detta och då insåg jag att vi är så vana vid att berätta vilka vi är utifrån vad vi gör eller har gjort - så jag skulle kunna säga att jag är bloggare, musiker, arbetsmiljörådgivare, tekniker, sångare, skivproducent, trädgårdsarbetare, kvantfysiker, "dataexpert", bokmal, ljudtekniker, frisinnad tänkare, funderare... och listan kan göras hur lång som helst!

Men inget av det där är jag - det är bara sånt som jag gör eller har gjort i mitt liv. Det tillhör min historia, den som jag kan berätta om för människor som träffar mig för första gången och som aldrig har hört talas om mig tidigare! Men ändå använder vi oss av detta när vi ska beskriva oss själva - precis som om det är allt det vi har gjort som definierar oss...

Finns det ett problem här? Ja det finns det - om vi identifierar oss med det vi har gjort är det stor risk att vi fastnar i beteenden som upprätthåller denna fasad som andra människor värderar oss efter. Det blir jobbigt i längden - för tänk den dagen vi inte längre presterar vad vi en gång har gjort, då blir vi ett minne av de där gamla prestationerna blott. "Rickard, du vet han som tänkte utanför boxen". "Jaha, han ja. Ja det minns jag - han var speciell" och så skrattar de som var med på UGL-utbildningen. Det är bilden de kanske minns att de hade av mig...

Vill jag för alltid bli ihågkommen som "han som tänkte utanför boxen"? Ja för en som tänker utanför boxen är det ju ganska coolt - de flesta tänker ju inte utanför boxen och då blir jag ju ganska unik! Att vara unik är detsamma som coolt - jag tror till och med Donald Trump tänker så :-)

Men om det är något annat man blir ihågkommen för - t.ex. "Rickard, du vet han som aldrig vågade prata inför klassen på roliga timmen". JAA, han minns jag - vilken intelligensbefriad kille han var! Han kan inte ha blivit något i livet!". Eller ännu värre - "Rickard, vilken Rickard?". "Jag minns ingen Rickard i vår klass - vem var det? Var inte det i grannklassen det fanns någon som hette Richard...?".

Inget av detta definierar oss - jag är inte den där Rickard som andra tänker om mig. Jag är unik och jag förändras ju hela tiden! Så är det med oss alla - vi kan vara ganska förutsägbara visserligen men det vi gör är inte detsamma som det vi är.

Men vem är man då? Ja det är inte lätt att säga, eftersom allt vi säger om en människa definierar oss eller den människan. Så om jag säger "Jag är Rickard" så har jag direkt satt en stämpel på mig som jag måste tvätta bort för att bli helt sann - om jag däremot säger "Jag är..." så finns ingen definition.

Den jag är är jag i varje stund i nuet - inte någon som jag har varit eller kommer att bli. När jag skriver det här är jag en massa saker - jag är bloggare, tänkare, funderare, inspiratör, en som reflekterar, osv. När jag slutar skriva i bloggen är jag någon annan - då kanske jag är musiker, författare, sångare, skapare, inspirerad talare, osv.

Men vad betyder det här då? Ja det betyder att vi när som helst kan skapa ett nytt jag - det gamla jaget dör i samma ögonblick som det nya skapas! Om jag har begränsat mig till att vara offer för mina omständigheter i livet så dör det jaget i samma ögonblick jag förstår att jag kan välja att vara ett annat jag - jag kan vara "den framgångsrika" istället för offret, att jag utnyttjar mina talanger för att ta mig ur offerkoftan jag en gång satte på mig!

Ja det är sant - vi kan skapa ett nytt och bättre jag när vi tar bort alla tankar som begränsar oss! Vi kan skapa mirakel när vi öppnar oss för att vi är skapare av vår verklighet - när jag bestämde mig för att jag också kunde skapa musik, precis som mina idoler gjorde när jag var ung och lyssnade på dem, (det var så det gick till när jag började göra egen musik tillsammans med brorsan) så började en era som har pågått i 40 år nu och definitivt har påverkat den jag är idag! Dessutom kommer jag fortsätta på den banan och vem vet vad det kommer att leda till...?!

Vi är inte vår historia - vi kan när som helst skriva om historian om oss från det ögonblick vi väljer att göra det. Det förflutna har hänt och vi kommer att minnas en del av detta - men i det ögonblick vi bestämmer oss för att göra något annat så är den gamla historian om oss ett minne blott!