tisdag 28 juli 2020

I tystnaden föds Gud

Har du tänkt på vad mycket som pågår uppe i hjärnkontoret hela tiden? Jag märker att det nästan aldrig vilar - det pågår alltid någon aktivitet där och när jag är vaken så lägger jag förstås märke till det genom den aldrig sinande strömmen av tankar! Försöker jag stoppa tankeverksamheten så kan jag få hejd på tankarna, för ett par sekunder, och sedan kommer ofrånkomligen en tanke som säger "ja, det funkar ju" - och så inser jag att, nej det gjorde det ju inte för tanken kom där igen :-)

Hur ska man kunna lyckas med något intelligent när tankarna aldrig tar paus? Och vad menar jag med intelligent? Ja, jag menar inte den typen av intelligens som IQ-tester visar - det är en alldeles för begränsad intelligens i jämförelse med den intelligens som vi faktiskt besitter om vi lyckas väcka Gud i oss! Oj, blev det religiöst nu? Nej, det är inte min avsikt - religion är jättebra på vissa sätt men all form av religion är en begränsning av människan och hennes förmåga att erbjuda den intelligens hon faktiskt besitter. Religion är som jag ser det ett system, eller ramverk, som håller ihop livet så att det ska vara hanterbart för människor - ramarna blir då begräsningarna.

Den typ av intelligens jag menar är när vi öppnar upp oss för det som är ogripbart och utan begränsning - en del skulle kalla det för själen, andra skulle kalla det för Gud eller Jesus i människan. Vad vi än kallar det så är det den del av oss som lever vidare när kroppen dör. Den delen är både väldigt mycket större än den delen som finns i oss nu när vi lever - och den har så mycket mer kunskap att dela med sig till oss än vad vi över huvud taget kan greppa! Men det krävs ju att vi får tyst på det mentala tjattret som ständigt pågår i hjärnan när vi är vakna!

När vi tystar vårt mentala tankesorl men fortfarande är medvetna om oss själva så uppstår ett tomrum, där den verkliga intelligensen kan komma in och dela med sig. Det är ungefär som en kopp te - så länge vi tänker fyller vi på koppen med mer te hela tiden och det rinner över och nytt fylls på, men när vi slutar tänka så är det som om koppen blir tom och inget nytt te fylls på. Det är ju först då som något annat kan fyllas på i koppen och det är detta som är det spännande. Vad är det för kunskap, vad är det för visdom, vad är det för information som har möjligheten att upplysa oss och ge oss nya insikter om oss själva och det liv vi lever? En del kan använda detta tillstånd för att "kanalisera" information från andevärldens guider eller hjälpare. Andra använder tillståndet till att bli närvarande i nuet utan att döma.

Det är i tystnaden, den vakna och alerta medvetenheten om oss själva och omgivningen, som gör att vi kan växa i insikt om vad som är viktigt i livet. Det är även i tystnaden som vi får den bästa kontakten med vår intuition och där vi även kan se vad som är viktigt just i stunden. Vänd blicken inåt istället för utåt om du söker upplysning eller förståelse över vem du är och hur du kan skapa ditt eget perfekta liv! Allt det där som finns "där ute" är bara speglingar av ditt inre - så bara tänk tanken på om du lyckas väcka den slumrande guden inne i dig, vad det kan göra för allt som du ser "där ute"!

Det här är ju inget nytt, det vet vi ju - men hur kommer det sig att inte alla vet det... ja varför? Jag tror det beror på att vi antingen har gjort Gud till något externt - en snubbe som sitter på ett moln och tittar ner på oss - eller att vi inte har ställt frågan "Vem är jag?" till oss själva.

Så nu frågar jag - vad får du för svar när du ställer frågan till dig själv "Vem är jag?"...

Skriv gärna vad du får för svar i kommentarsrutan (här eller på Facebook) - det hjälper mig att veta vad jag ska skriva om i nästa veckas bloggavsnitt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar