Från polarisering till medvetenhet

Mitt framför ögonen på oss pågår en förändring som få verkar ha koll på - jag tänker på polariseringen mellan olika grupperingar och vad det innebär för vår medvetandehöjning, eller ska vi säga brist på det... Inom kvantfysikområdet såväl som inom det andliga området så har man under ett antal år pratat om höjningen av medvetenheten hos gemene man. Men den håller på att avstanna nu i takt med de extrema förhållanden som pågår världen över.

Covid-19 har verkligen skapat en splittring i och med att vi inte vet vem som drabbas härnäst. Lokalt såväl som globalt kommer direktiv från myndigheterna om hur vi ska hantera de rådande omständigheterna och vi jämför vårt eget lands hantering med hur andra länder hanterar samma sak och vi får därmed en grogrund för åsiktsdelning - vilket land gör rätt och vilket land gör fel?

Allt handlar om rätt och fel och propaganda från media världen över - till och med uttrycket "fake news" börjar folk fundera över vad det egentligen betyder och några, visserligen än så länge en mindre grupp människor, har börjat ta ställning för allt det som president Trump gör och åstadkommer och tycker att det verkligen är bra saker. Världen är verkligen helt annorlunda nu jämfört med för bara ett par år sedan.

Som vanligt när det händer större saker i vår värld finns det olika grupperingar som står i opposition till varandra åsiktsmässigt och här har vi de som menar att det finns en agenda som "vanliga människor" inte känner till - och så har vi deras motsatta som menar att det här inte är någon lek för att spekulera i agendor utan verkligen något att hantera allvarligt.

Lyssnar man på media så får man en tydlig bild av att det här är en pandemi av helt nya mått - samtidigt är det många som skriver om att det här viruset inte har skördat fler dödsoffer än en vanlig vinterinfluensa, i varje fall här i Sverige. Allt det här är förstås statistik och med statistik kan man som bekant bekräfta vad som helst.

Black lives matter är också ett hett ämne som fått mycket fler människor att reagera än vad det brukat göra, i varje fall om man ser till världen i sin helhet. Men det är ju någonting helt annat än pandemin. Eller är det egentligen det...? 

Tittar man på det här ur ett visst perspektiv så ser man ett mönster av att människor är för och emot saker och ting. Ansluter man sig till en grupp så blir det lätt att man tycker sig vara "den rätta gruppen" och då är vi återigen i konflikt. Vem avgör vad som är rätt? Vem avgör vad som är sant? Vem avgör vad som är "fake news"? Det skapas en polarisering genom detta och det leder bara till mer konflikter och inte till medvetandehöjning.

Så mycket av det som vi ser idag av kris och beredskap leder till att vi blir mer isolerade - inte bara för att myndigheter i olika länder tvingar folk att stanna inne, utan lika mycket av rädsla för att själv bli drabbad och vara nästa offer i statistiken. Vad leder det till då? Det leder bland annat till stress och förvirring - för man vet inte vem man ska lyssna på för att få något bra svar som man kan dra slutsatser av.

Stress vet vi inom kvantfysiken, och särskilt då epigenetiken, är inte bra för immunförsvarets viktiga arbete. Stress leder till det klassiska flyktbeteendet som gör att det mesta av energin i kroppen går åt till att förbereda sig för flykt. Då har man inte nytta av det långsiktiga immunförsvaret, för dess uppgift är ju att ta hand om alla förändringar som sker hela tiden i kroppen men som inte är livsviktigt i det korta perspektivet. En längre tid av stress leder till ohälsa.

Men vad är det som är viktigt i livet då? Är det inte att överleva till varje pris? Ja, blir man jagad av en tiger eller en skock lejon så känns det nog så - men är vi inte hotade till livet just nu så är det att gå från omedvetenhet till medvetenhet som är en av de största målen i livet. Det är ett andligt perspektiv jag tar här - vilket inte betyder ett religiöst perspektiv, utan det betyder bara att jag förknippar vår existens med en andlig dimension av livet.

De senaste decennierna har kvantfysikens landvinningar gjort att denna vetenskap sakta närmar sig det andliga perspektivet - jag vet, det är mycket svårt att hantera för den gamla sortens vetenskapsman att det kan ligga något i det som de andliga traditionerna har berättat om i tusentals år! Men det är så det mer och mer börjar se ut och det är därför en bredare syn på andlighet är nödvändig än den gamla klassiska att en religion är mer rätt än alla andra (oavsett vilken man väljer).

Det man har kommit underfund med är att människans nästa steg i utvecklingen är att gå från individfokus till att ha fokus på hela mänskligheten som en enda organism. Det är så utvecklingen har skett ända sedan bakterierna kom på att man blir starkare om man går ihop i grupper och bildar nästa steg i utvecklingen. Så när vi nu människor står inför nästa steg i vår egen evolution så är det som grupp som samarbetar, istället för konkurrerar med varandra, som blir det naturliga förloppet. Då kan vi inte vara så splittrade som vi är nu i den kaotiska världen vi lever i.

Vi har haft så lång tid av fientlighet gentemot oliktänkande att vi borde ha lärt oss att det är fel väg att gå. Mänskligheten av idag behöver förstå att vi hör ihop och tillsammans skapar den värld vi vill leva i. I det ingår att värdera alla som jämlikar oavsett hudfärg, religion, landstillhörighet, sexuell läggning och annat som skapar polarisering. Vi behöver sluta tänka i former av "vi och dom" och börja se att vi alla kommer från samma källa, vilket jag har skrivit om i tidigare blogginlägg.

Vi behöver gå från "rätt och fel-tänkande" och börja se vad som knyter ihop oss bättre. Vi behöver kunna se att människor är andliga varelser, kalla det själar eller vad du vill, och att det som skiljer människor åt är graden av medvetenhet. Ju mer medvetna vi blir desto lättare är det att välja väg i livet - är vi helt omedvetna går vi på de "program" som vi har fått nedladdade i vårt undermedvetna under livet vi har levt. När vi börjar lägga märke till dessa program så kan vi också börja byta ut dem mot sådana som bättre stödjer oss i vår utveckling.

Människor som är medvetna har lättare för att acceptera andra människor så som de är, utan att försöka ändra på dem. Däremot kan man som medveten människa stötta en annan människa i dennes utveckling. Här tänker jag på Victor Hugos underbara bok "Samhällets olycksbarn" (Les Misérables) där Jean Valjean stjäl kyrksilvret från prästen som tog hand om honom när han var på flykt - och när han blir förd tillbaka av polisen till kyrkan så säger prästen att Jean glömde några saker, ger honom dem och säger att det var med prästens välsignelse som han fick dessa saker... Vilken medvetenhet!

Det finns ett indianordspråk som jag gillar och som innebär att gå en mil i en annans mockasiner innan man dömer den människan, just för att man inte kan veta hur en annan människa egentligen har det förrän vi varit med om detsamma. Därför ska vi vara försiktiga med att döma och istället lägga energi på att förstå varför den andra människan gör som hon gör. Detsamma gäller oss själva - vi ska inte döma oss själva utan hellre lägga energin på att förstå varför vi själva gör som vi gör.

En sak är i varje fall säker, för mig åtminstone, och det är att vi behöver närma oss varandra igen och sluta peka ut de som gör rätt och de som gör fel, de som tänker fel och de som tänker rätt - det beteendet leder bara till större klyftor. Vi behöver inkludera, vi behöver hjälpa och stötta varandra, vi behöver bli trygga i oss själva, behöver skapa gemenskap och ömsesidig lycka och glädje och allt annat som gör att vi kommer närmare varandra igen...

Vi behöver varandra för att bli starka nog att ta itu med den nödvändiga förändring av vårt levnadssätt som vi står inför - det sätt vi har levt på funkar inte längre och jordens resurser räcker inte till för att ge oss allt det som vi önskar av materiella ting. Vi behöver bli mindre materialistiska och mer måna om allt levande på jorden.

Vi behöver också lyfta blicken från våra mobiltelefoner och börja se varandra igen - och när vi gör det så ser vi lättare att vi håller på att förstöra den jord som vi är beroende av för att överleva. Vi måste få ett slut på egoismen och börja hjälpa de människor, djur och växter som inte överlever utan vårt stöd och då kan vi heller inte kosta på oss att värdera varandra som bättre och sämre människor - alla har vi samma värde och varje människa har sin speciella uppgift att utföra i livet, oavsett vilka svårigheter vi bär på var och en av oss.

Behöver vi verkligen snabbare tåg och bilar? Behöver vi verkligen ett snabbare internet och wifi? Behöver vi verkligen det som gör att allt går fortare? Har vi inte sprungit tillräckligt snabbt länge nu? Kan det inte vara dags att sakta ner farten, börja reflektera och hinna tänka efter innan vi fattar snabba och kanske oöverlagda beslut? Denna hets överallt tar kål på oss, för den kommer ur stressen att man inte ska hinna med... Hinna med vad då? Att leva? Att sätta ett avtryck på kartan innan vi dör? Hur var det nu med krusningarna på ytan?

Jag ställer mig frågan - vart är vi på väg? Och varför är vi på väg dit...? Och varför är det så bråttom? Ja det kanske beror på att jorden, och vi med den, står inför ett vägskäl som antingen leder till den 6:e massutrotningen - eller att vi hinner stanna upp och komma på en annan väg, som leder till lugn och harmoni för jorden och allt levande på den.

Som de nya grupperna som börjar poppa upp lite överallt nu - WakeUpFriends - är det dags att vi vaknar upp nu ur den drömlika tillvaron vi skapat för oss...? Vad har vi skapat för värld att leva i, framför allt för nästkommande generationer?

Vi kan inte vänta på att styrande politiker och regenter ska ta befälet och visa oss vägen! Det börjar med var och en av oss - jag är en av oss och det här är mitt bidrag!